Så löser sig allt nog tillslut

Hejsan!

Ja nu har jag haft två stycken lokförarturer, varav jag började att premiär åka sträckan Norrköping - Tomteboda. Och det vart en väldigt slirig debut, gud vad halt det var på vissa ställen. Handledaren fick ta över på ett ställe för att det var så förbaskat halt och då låg vi och puttrade i 5 km/h och bara slirade.
Men hem kom vi tillslut iallafall och slutsatsen är ju som alla säger att det svåra är inte att köra tåget, utan det svåra är att bromsa tåget. Det tåget vi körde från norrköping var ca 380 meter långt och vägde mellan 700-1000 ton. Så det var en del att köra.

Men kul var det och jag hade en väldigt bra handledare. Känns lite surt faktiskt att jag bara skulle ha honom de här två passen för att sedan få en ny handledare. Men förhoppningsvis är de andra jag ska ha lika bra.



Vi började med att åka pass ner till Norrköping för att sedan vänta på ankommande godståg och göra ett förarbyte. VFi fick dock vänta ett tag då han var 40 minuter försenad pga av denna lövhalka.





Men medan vi väntade hittade jag ett gammalt ställverk. Här kan man om man vill också ställa in växlar i olika lägen och lägga olika tågvägar.



En bild på mig innan avgången hem till Tomteboda. Allt som allt tror jag att vi vart 1 timme och 20 minuter sena eller nått.
Natten onsdag till torsdag skulle vi växla i massor. Första delen av passet skulle vi växla ihop massa posttåg. Och då fick jag äran att testa köra med tillsyningsman växling som hela tiden sa vad jag skulle göra medan han stod på den allra sista vagnen. Dock var det lite läskigt när jag hörde ordet "kopplet" i radion och ser hur han kliver in bakom loket. Men då var det bara att sakta trycka loket bakåt så att bufferterna gick ihop och att växlaren lätt kunde haka upp kopplet. Och man vart hyfsat hajp på det där sen då man fick göra det ett antal gånger.



Ett posttåg jag satt ihop! Kände mig otroligt stolt när jag såg det :-D

Efter vi satt ihop alla posttåg och de åkt iväg till sina destinationer var det dags för vallväxlingen. Och då åker loket alltså baklänges och puttar upp vagnarna för backen, och sen tar växlaren och lossnar vagnarna och de får rulla ner på sina rätta spår. Kruxet med detta var att det fick inte gå fort alls, men samtidigt fick man ju inte stanna heller. Och det var skitsvårt när man hade ett långt och tungt tåg att putta upp.
Men då när man puttar upp vagnarna för backen väntar man på besked från rangerledaren (som sitter i sitt torn) som säger till när man ska stanna. Och då gäller det att stanna med en gång.
Och efter en stund när vagnarna fått rulla ner är det dags att putta på igen. Så då fick jag öva på start i backe med tung last.. Men det fick jag verkligen in snitsen på och man har ju Bromstryckvakten (tror den hette så) till stor hjälp. Jag kan inte riktigt förklara med ord exakt vad det är den gör, men när jag väl kommit på det lovar jag att förklara :-)



Det fina kontrollbordet uppe i tornet.


Jag måste säga att jag gillade den här växlingsturen för att jag fick verkligen jobba med tåget. Inte bara åka rakt fram utan här var det bromsa, sakta back, framåt, sakta för på och avstigning (för växlarna) kopplet, trycka upp mot vagnarna så att gliperna försvann och tåget gick ihop helt. Så jag lärde mig otroligt mycket på det där!

Imorgon ska jag springa på bangården i Älvsjö, så man får se vad jag hittar på för tokigheter där :-)

Kraamar

Min älskade hund tyckte det var roligt att rulla sig i lera idag när matte inte såg på...
Så då åkte man in i duschen direkt när man kom hem, men det gjorde inget egentligen. Hade ändå tänkt duscha honom då han har en sån klåda i och med hans allergi. Men han var ju inte nöjd kan man säga, dock blir han bara bättre och bättre och följer med in i duschen nästan utan tjafs. Förut var det helt omöjligt att få in honom där, man fick typ vara två stycken men nu klarar jag det helt själv :-)



Men efter duschen är det ju så supermysigt att gosa ner sig i filten som ligger i hans hundsäng. Han är så jävla söt när han bäddar och gosar ner sig. Han älskar verkligen den här blåa filten.

Har annars pratat med lokföraren jag ska åka med idag, han ringde för typ en timme sedan. Han verkade väldigt bra och sa att vi ska ta saker och ting i lugn takt, en sak i taget vilket jag tycker låter alldeles utmärkt! Jag känner inte för att bli uppslängd på förarstolen och köra ett 600 meters långt godståg som väger hur många ton som helst bara sådär! Nej om jag ska lära mig på bästa sätt så behöver jag ta det lugnt, då tar jag in informationen bäst!

Ne ska ringa pappsen och se när han kommer hem!

Kraamar

En vagn som kommer rullandes!

På den övre bilden ser man hur sne fjädern är, och på den undre i vänster i bild ser man hur länkarmen bara hänger.

Det var lite roligt för i mitten av natten sprang vi in i depåledaren och hälsade på honom. Då tittar han på mig och säger:

- Är det du som är Lollo?

- Ja det är jag (svarar jag lite tveksamt)

- Lena och Rickards dotter?

- Ja precis, känner jag dig?

- Nej, inte direkt kan man säga, men jag vet att du var förjävlig när du var liten!

Jag antar att jag får vara bered på mycket sånt att folk frågar om jag är Lena och Rickards dotter men jag var inte beredd på att han skulle säga att jag var förjävlig när jag avr liten :-P

Men det var tydligen någon gång pappa tagit med oss hem till honom när vi var små och vi var hur jobbiga som helst. Men men jag var liten jag skyller på det :-P

Nej ska titta på tv nu och sedan sova lite. Imorgon väntar ett nytt nattjobb och en tur till Norrköping framåt tillbaka!

Ha det bra!!

Kramar

Visst är det fint??

Det är en annan grej jag tänkt på, jag trodde att jag knappt skulle se min hund nu under praktiken. Men saken är den att jag ser honom mer än vad jag gör när jag är i skolan!! Han har bara en dag i veckan inplanerad på dagiset. Annars är ju jag hemma om dagarna eftersom jag jobbar natt. Måste ju bara sova några timmar när jag kommer hem och sen kan han och jag umgås. Jävligt skönt faktiskt att han inte hamnade så mycket i kläm där får jag säga :-)

Ne laga lite lunch/middag nu.

Jag återkommer imorgon och berättar om min praktik :-)

Kraaamar

Skepp ohoj allihopa!!

Kom hem ifrån en kryssning igår med klassen! Vi hade det jäkligt roligt om jag får säga det själv. Eller jag hade det roligt iallafall!! Sen att jag hade en förlovad brandman på mig det är en annan historia..
Men som vi säger när vi åker ut på våra turner efter våra favorit band "Det som händer på turnen, stannar på turnen" så tyvärr är detta det enda jag kommer berätta om kryssningen. Annars kommer det bli ett jävla långt inlägg :-P

Fick ju reda på min praktik förra veckan, jag ska vara på Green Cargo i sex veckor och köra godståg samt springa på bangården i Tomteboda (det vi gjorde i mitt förra inlägg). Ska jag vara helt ärlig var jag rätt förskräckt/skrämd i början, jag ville ju vara på Stockholms tåg. Men efter att ha funderat en stund och pratat med vissa människor kom jag på hur jävla bra det är att börja med att köra godståg!! Jag kommer att bli så jävla hajp på luftbromsen, förmodligen inte vara rädd för att jobba i dåligt väder, bromsprov kommer att bli min specialitet och mycket mycket mer.
Så just nu är jag jäkligt nöjd med det jag har, dock är jag fortfarande jäkligt nervös, men det hör väl till va?

Detta kommer nog ske en hel del på min praktik!

Ne ska äta frukost nu och sen ut med hunden. Men jag ska försöka uppdatera så mycket som möjligt här när det gäller min praktik.

Ha det bra så länge!!

Kraaamar

Tåget vi fick låna under dagen är ett såkallat Rc lok. Rc lok är den loktyp i Sverige som är Sveriges genom tiderna största lokserie. Rc-loken är eldrivna och har dragit såväl gods- som persontåg i alla delar av Sverige.



Så här ser förarpanelen inne i lokförarhytten ut på Rc Loket. Inte direkt topp modernt men det funkar och de har fungerat i många många år, så var för inte lika många år till?
Spaken som ligger vågrätt i bilden kallas för förarnyckel om jag inte minns helt fel. Där ställer man in färdriktningen.
Uppe bland alla mätare kan man ställa in vilket ljus man vill ha på frontljusen, man kan se hur mycket tryck (med luft) det är i huvudledningen, sätta på ventilationen m.m.



Vi fick alla testa att köra en liten bit och det är första gången jag kört ett lok. Och jag måste säga att det var väldigt roligt men samtidigt väldigt läskigt då det var något helt nytt för mig!

Annars så gjorde vi bromsprov på Tomteboda, som jag skrev i ett tidigare inlägg om. Men har man inget radiolok (ett lok som man kan styra med en dosa på magen, som en radiobil) eller bromsprovare så är det ett väldigt promenerande då man hela tiden måste gå upp i loket och lossa bromsen gå ut och kolla hela tåget så att bromsen är loss. Sedan kliva upp på tåget igen för att tillsätta bromsen, för att då ta ett till varv runt tåget för att se att bromsarna gick till. Och sedan gå upp på tåget ännu en gång för att lossa bromsarna. Och tänk er då att ett godståg kan vara 700 meter långt!!! Tänk er den promenaden i spöregn..

Vi fick även testa på att koppla ihop loket med vagnarna, då ska man ju lyfta upp kopplet (som väger mellan 36 - 40 kg) och haka fast det på loket och sedan skruva fast det. När man gjort det ska man koppla ihop huvudledningsslangen (där tryckluften ska gå igenom till de övriga vagnarna i tåget) och sedan slå på luften så att behållarna för luft i de andra vagnarna kan fyllas på.



Här står jag mellan bufferterna på vagnen och väntar på att loket ska slå emot vagnen.



Tåget kommer närmare.

 

Sedan var det bara att hugga i när lokets buffertar tryckts till mot vagnens buffertar.


Annars är det bara en och en halv vecka kvar till min praktik som jag ska ha i sex veckor. Vet dock inte än vart jag ska vara någonstans och börjar bli väldigt nyfiken. Min närmaste vän i klassen har redan fått veta och hon ska få äran att vara på SJ där hon ville vara. Så jag är jätte glad för hennes skull. Jag hoppas ju som sagt att jag får min första praktik på Stockholms tåg. Men det är bara att vänta och se.

Ne dags att plugga lite broms, har ju bromsprov nästa vecka!!

Och glöm inte att kontrollera när ni kör godståg att utrymmet i fjäderspelet på godsvagnen inte är för litet!

Tjingeling!

Jag vet inte hur mycket ni ser av texten men det står bland annat att vi är 30 stycken elever som är framsållade från 450 sökande. Egentligen är det helt sjukt att jag lyckades konkurrera ut 420 pers om min plats. Dock stärker det ens självförtroende en hel del måste jag säga!! Men det får mig att känna att jag inte är värdelös utan att jag kanske faktiskt har anlag för någonting som jag kan bli bra på. Och jobb inom järnvägen går ju i släkten så varför inte ;-)

Annars så börjar jag spricka av nyfikenhet, går ju ut på praktik om två veckor och jag har fortfarande inte fått reda på vart jag ska vara än. Jag hoppas iallafall att jag ska få vara på Stockholmståg min allra första praktik. Det skulle kännas bäst/tryggast så. För jag kommer ju att vara livrädd första gången jag ska köra tåg, men pendeltåg är jag ju ändå lite bekant med då jag nästan är uppvuxen med dem.

Annars ikväll så ska jag kolla på 2 and a half men, det är ju de nya avsnitten somn börjar nu med Kutcher istället för Scheen. Och jag är riktigt nyfiken på hur de lagt upp det hela!

Later!

Det vi gjort i skolan hittils är bland annat att få en spårutbildning så att vi fick behörighet att beträda spår. Annars är det rätt svårt tror jag att vara ute på praktik sen! Vi har gått igenom lite signaler, tavlor m.m. Men vi har mycket kvar att lära.
På bilden är vi ute och går i Hagalund, det gjorde vi rätt tidigt in på skolstarten bara för att vi skulle få en liten bild av hur saker och ting ser ut. Så att vi inte satt helt som frågetecken i lektions salen (dock känns det som om man gör det rätt ofta ändå :-P).
Även här delade vi upp klassen i två delar, så när halva klassen var på Hagalund var resten av klassen på Stockholms tåg och åkte tittur. Meningen med titturen var att vi skulle få se hur en dag som lokförare kunde se ut och så att vi kunde fråga lokföraren det vi undrade om själva yrket.

Nee nu ska jag se på tv, men visar huvuddvärgssignalen rött så vet du att du ska stanna ;-)

Tjolahopp!

Här är en bild på den älskade Mazdan. Pappa var som sagt och tömde den idag och plockade ut det som var helt och värt att behålla. Det gör rätt ont att se på den här bilden för då börjar jag tänka på vad som kunde hända om jag inte haft turen på min sida. Men jag ska inte tänka på det nu, jag och Sudden klarade oss och det är det som betyder något inget annat.

Annars idag är det den 11 November och mammas födelsedag, så jag, pappa och Sudden var nere vid minneslunden och tände ljus för henne. Sedan fick hon ju träffa Sudden för första gången, hon har ju inte gjort det innan. Hon tyckte nog att han var lite för energisk för hennes smak och stor. Mamma ville alltid ha en liten knä hund, och inte ett stort fint monster som jag har skaffat.
Det är rätt sjukt att det är två och ett halvt år sedan nu hon gick bort, tiden har gått så otroligt snabbt. Det är sjukt hur snabbt det har gått, det känns fortfarande som om det var igår hon försvann från oss. Den där hemska jävla cancern, jag hoppas verkligen att man hittar ett botemedel snart som fungerar för alla. Jag hatar verkligen den sjukdomen, den sårar och splittrar på så många oskyldiga familjer. Det är verkligen inte rättvist.

Imorgon är det Bandit båten och jag ska börja packa inför det snart. Kommer bli grymt kul och jag är laddad till tusen! Snygga naglar kommer jag att ha också då jag och Alexandra ska gå till en nagelstudio och fixa till dem. Bli lite bortskämde lixom, ska bli riktigt trevligt!

Later!

Har precis ätit en riktig god middag, falukorv med stuvade makaroner! Så jävla gott det är, älskar den maten.
Annars under dagen har jag tagit det lugnt och vilat min stackars kropp. Har dessutom fortfarande ont i näsan som Sudden nockade i morse. Speciellt när jag tuggar eller rynkar på näsan gör det ont, men det går väl över till imorgon hoppas jag. Jag hoppas även att den inte ska svullna för då kanske det håller i sig till Bandit båten och det går verkligen inte för sig. Då dör jag!!

Jag körde bil igår med pappa och det var läskigt. Det var som att övningsköra fast man redan kan köra bil. Och jag kunde se framför mig hur Mazdan slirar från sida till sida över vägen. Så jag har nog en bit kvar innan jag känner mig bekväm bakom ratten igen.
Pappa ska åka till Vallentuna imorgon där Mazdan står och tömma den, jag vill nog itne följa med och se den. Då lär väl bara minnena komma tillbaka. Jag har en bild på mazdan som pappas kompis tog det får räcka. Jag får ångest bara jag ser bilden.



Den älskade Mazdan som bara är skrot nu.

Later!

God morgon!

Eller ja, själv har jag vart vaken sedan klockan sju imorse, det var då Sudden väckte mig. Så han och jag började faktiskt morgonen med en härlig morgon promenad i snön. Dock började den inte så bra då Sudden vart så till sig att han hoppade rakt upp på min näsa med huvudet först. Och det gör fortfarande ont!!
Jag blöder iallafall inte tack och lov, men trycker jag på näsan gör det ont. Sedan var det en kamp under promenaden, Sudden älskar snö och han blir alldeles till sig när han ser snö. Jag som fortfarande är lite stel i nacke och axlar osv tyckte det var otroligt jobbigt när han drog runt med mig överallt för att leka i snön. Så när jag kom hem var det bara att lägga sig ner på soffan och vila lite, speciellt ryggen. Men den vart bra sen när jag fick ligga ner en stund så nu är jag enbart stel igen.

Undrar hur länge stelheten tänker sitta i? Jag ska ju åka Bandit båten på fredag och då vill jag inte vara stel. Då ska jag gå runt i klackar och en otroligt snygg klänning som jag fått låna av min kompis Katarina som jag ska ha. Då kan jag inte gå runt som en stel gammal tant på båten.
Jag längtar så otroligt mycket till fredagen, träffa Sabina igen som jag inte träffat sen Peace and love i somras. Och att få kramas med Katarina och Alexandra igen, och på tal om dem saknar jag Sara otroligt mycket. Har inte träffat henne på otroligt länge nu. Hon har ju vart ute på en lång turne och åkt efter My Chemical Romance en tid.

Ne nu ska jag försöka ringa Sabina och se om hon vet när hon kommer upp på fredag!

Later!

Igår var nog en av de värsta dagarna på länge, eller det var en av de värsta dagarna på länge. Jag har inte vart så rädd på otroligt länge, den paniken jag hade, den ångesten går inte att beskriva. Det var en sån händelse man aldrig tror ska hända en själv. Men nu gjorde de det, och det värsta av allt var at jag inte var själv i bilen. Jag hade med mig Sudden i bakluckan där han låg i sin bur, vi hade nämligen tillbringat helgen i stan i pappas övernattningslägenhet och var nu på väg hem. Som vanligt vill jag komma hem rätt tidigt för det är skönast så.
Det som dessutom är läskigt att tänka är att på morgonen när jag vaknade var det bara en helt vanlig dag, inte trodde jag att jag några timmar senare skulle uppleva en bilolycka.

Det som hände var att bilen drog ut mot diket, förmodligen sladdade den ut dit. Och ute i kanten är asfalten lite högre, så det var ungefär en deciemter ner till gruset. Men när jag då skulle gira upp bilen igen på vägen tappade jag helt kontrollen. Bilen började att sladda okontrollerat i båda körbanorna. Det är bland en av de äckligaste känslorna jag vart med om att inte ha kontroll över bilen, jag kunde verkligen inte göra någonting. Allt gick så otroligt fort, jag ser hur det kommer mötande trafik, men just då girar bilen och vänder sig om så att rumpan på bilen åker mot färdriktningen i min körbana. Sedan känner jag hur bilen är på väg att välta, och när jag förstår att vi ska volta ner i diket, skriker jag av all kraft. Jag trodde verkligen att jag skulle dö. Jag var så rädd, så otroligt jävla rädd. När bilen väl hade stannat så låg vi halvt på taket och halvt på sidan och jag hängde upp och ner i bältet. Det första jag kom och tänka på var att stänga av bilen vilket jag gjorde otroligt snabbt, min andra tanke var på min hund Sudden. Han hade inte sagt ett ljud under hela förloppet. Jag ropade på honom men fick inget svar, jag hörde inte ens om han rörde på sig. Jag började skrika i panik där jag hängde i säkerhetsbältet. Men då hör jag utanför hur några säger att de ringer 112.

På något sätt lyckas jag knäppa loss mig och ta mig ur säkerhetsbältet utan att bryta nacken. De hjälper mig att öppna upp förardörren. Jag klättrar ur bilen och springer direkt till bakluckan där jag ser massa glas är krossat och att stora delar av bakluckan är intryckt. paniken kommer än en gång och jag öppnar upp bakdörren på bilen och ropar på Sudden. Inget svar, han rörde inte ens på sig. Och för några sekunder trodde jag att han var död. Jag fick hjälp att fälla ner baksätet då jag inte klarade av att göra det i paniken, jag fortsatte att ropa på Sudden utan framgång. Hans bur ligger upp och ner, varav jag slår så hårt jag kan på golvet på buren så att det går sönder och då börjar min älskade hund att röra på sig. Han levde och jag skrek av lycka. Sudden hittade ett litet hål längst nere vid marken där han stack ut huvudet. Men det var bara det han fick ut. Jag satte mig ner på all iskallt gräs och de krossade glaset och klappade honom och försökte i den största mån att prata lugnande med honom. Men nu var ju frågan hur skadad han var, var han klämd någonstans?

De stannade massa snälla civilmänniskor varav en jobbade på räddningstjänsten i vanliga fall. Av honom fick jag en filt då jag tydligen skakade som ett asplöv. Och det var då jag insåg hur mycket jag frös. Men jag hade lixom inte hunnit tänka ett skvatt på det. De enda jag hade i huvudet var min hund, han var det viktigaste för mig just då, jag sket helt och hållet i mig. Bara min hund var okej.

Ambulansen kom och ville att jag skulle följa med dem upp till ambulansen. Jag vägrade såklart, jag ville vara med min hund. Då tänkte en civilperson ta över att klappa Sudden men han började bara morra då, han var så jävla rädd och då är det klart att man bara vill ha mamma där som tröstar. Det slutade med att ambulanspersonalen lyckades få mig att sitta på en filt och undersökte min nacke lite snabbt på platsen. Jag hade inte ont någonstans, inte vad jag kände av just då. Jag vart inlindad i massa filtar och fortsatte klappa min hund. Efter några minuter till kommer brandkåren, polisen och bärgningsbilen, jag kunde även höra hur en helikopter kom och jag tittade då upp och såg ambulanshelikoptern. Då började jag skrika i panik att den inte fick komma då den förmodligen bara skulle skrämma Sudden. Men den vände och åkte därifrån då den förmodligen fick meddelande om att den inte behövdes.

Bärgningen och brandkåren började försiktigt att dra upp bilen för att få ut Sudden. Sudden hade så bråttom ut att han hoppade ut genom de trasiga fönstret och hoppade upp på mig. Brandkåren försökte stoppa honom vilket inte gick så jätte bra. Sudden hoppade på mig i ungefär fem minuter och kråmade sig mot mig. Sedan började han se sig omkring och såg alla i räddningstjänsten. Då började han skälla på allt och alla. Och det var då jag insåg att han förmodligen mådde bra och jag kunde börja slappna av. Han hade inga ytliga skador heller för den delen. Den klumpen jag hade haft i bröstet hela tiden började då försvinna sakta med säkert, Sudden var okej och det var det som räknades.

Som jag skrev tidigare så är detta en av de värsta upplevelser jag vart med om och jag hoppas att ingen behöver vara med om det. Men det som räddade Sudden liv var hans bur, så jag vädjar till alla hundägare där ute, snälla ha era hundar i bur! Det ökar chansen för både er och er hund att överleva en bilolycka. Ni slipper få hunden komma flygandes på er och hunden slipper tumla runt så mycket. Och som i detta fall så tog Sudden bur den värsta smällen och skyddande honom.

Jag vill tacka all den underbara räddningstjänsten och civila människor som var på plats och förlåt för mitt kanske otrevliga uppträdande när Sudden var inklämd. Men jag ville bara få ut honom.
Vill även tacka pappas underbara arbetskamrat och hennes man som bodde i närheten och kom ner till mig innan pappa kunde komma dit. Det var ett otroligt stöd!

Jag tar iallafall inte livet för givet längre!

Big brother kommer tillbaka!
Sista omgången gick 2006 och då var jag för ung för att kunna söka. Men jag sa det att kommer det tillbaka ska jag söka. Och nu är det tillbaka, så det är väl bara att testa söka när det väl blir dags för det och se vad det blir. Det vore jälvigt roligt, och det är Big brother eller Farmen som jag alltid kunnat tänka mig att vara med i. Speciellt Farmen. farmen går till och med över Big brother, men nu kom Big brother tillbaka och inte Farmen.

Var ute och gick på promenad med Sudden imorse och såg något riktigt jävla konstigt i skogen. Först hörde jag bara hur något klättrade i ett träd. Sen kom det ett läte som lät precis som en tjäder. Lite prassel på marken och sen såg jag hur en svart klump klättrade upp på trädet igen.

Men tjädrar klättrar väl inte i träd? Eller?

Till och med Sudden som ska jaga allt som rör sig och kolla in det ville inte ens gå dit. Utan han började istället dra åt andra hållet. Då kände jag att då ville jag helst inte vara kvar där jag heller. Så vi sprang jag och Sudden.


Nu sitter jag inne i tryggheten vid kaminen jag tände precis. Jag har inte kunnat sluta tänka på den där svarta klumpen som klättrade. Kan det ha vart en ekorre som mina ögon förstorade i min förvirring, men ekorrar låter inte heller som tjädrar vad jag vet. Jag kommer iallafall inte att våga gå där själv på ett tag nu, jag vet jag är feg men man vet aldrig vad som finns ute i skogen och jag tänker inte ta reda på vad det var för monster jag och Sudden såg.



Idag ska Hanna ringa mig när hon har tid från pluggandet. Vi ska försöka anordna en sammankomst! Hon och jag har nämligen inte setts på jätte länge nu, och det börjar bli dags. Men det är svårt när man bor på ett sådant avstånd som vi gör, hon bor i Umeå och jag i sthlm. Men det som är skönast är att hur lång tid det än har gått sen vi sågs sist så är det som om vi aldrig varit ifrån varandra.

Jag och Hanna träffades i Turkiet/Side 2003 tror jag det var. Det var turkisk afton på hotellet och vi hade blivit ihosatta med en annan familj. För er som inte vet så har min pappa en egen hemsida om Turkiet/Side.

www.bergqvist-side.se

Och när vi hamnade brevid den här familjen som i antalet var lika många som oss (hela sex stycken) så ser jag hur två tjejer längst ner på bordet stirrar på oss och sedan vänder sig tillbaka och börjar viska med varandra. Jag vart så där lagom irriterad. Men våra föräldrar gillade varandra och därav började vi umgås. Men för mig och Hanna klickade det inte förens vi åkte på en båttur till Alanya och på bussen hem från Alanya började vi prata. Sen var vi oskiljaktiga.
Det visade sig då att de hade vart inne på pappas hemsida och då känt igen oss därifrån och därav att de viskade så mycket med varandra. Sedan åren efter det åkte vi på måna semestrar med familjen Olausson, vi åkte rafting, båtturer, parasailing, bananbåt och mycket mycket mer.

Där är vi idag och vi har känt varandra i sju år nu. Det är inte illa tycker jag!

Later!

Jag var ute i helgen tillsammans med Alexandra, Katarina och några av Katarinas killkompisar, vi hade as roligt tills vi skulle gå hem.. Jag hade då råkat tappa min garderobsbricka, trots att jag kom ihåg vilket nummer jag hade på brickan så fungerade inte det utan jag fick vänta till sist. Varav vakterna vart as sura för att jag bara satt och väntade och inte började röra mig utåt. Men i garderoben fick jag inte heller stå och vänta utan dom skickade in mig igen. När jag väl var min tur så fanns inte min jacka kvar, någon har då alltså hittat min bricka och hämtat ut min jacka!!! Vem vill ha andras kläder?? Folk har fan i mig ingen moral i kroppen längre, jag tycker att det är så jävla lågt.
Dessutom var det svinkallt ute och det regnade, tack och lov har jag så jävla underbara kompisar så jag fick låna lite av deras kläder. Men jag var arg, ledsen och besviken på samma gång. Jag fattar fattar det verkligen inte.





Det är inte långt kvar till Bandit båten nu, längtar otroligt mycket! Ska bli så skönt och bara festa med massa andra galna hårdrockare. Komma bort en stund från vardagen. Det är egentligen min jobb helg när båten åker men jag har tagit ledigt och ska tänka extra mycket på mina kära arbetskamrater när jag festar! Haha!

Later

" Det är inte alltid jag som går ut  med hunden. Vi turas om. Varannan gång går hunden ut med mig!"

Imorse när jag vaknade och såg ut genom fönstret vart jag  överlycklig. Marken var täckt med snö!! Inte mycket men det fanns ändå där. Jag var fort uppe ur sängen och sprang nästan till ytterdörren med en nyvaken Sudden efter mig. Men när han förstod att vi skulle ut vart han sprallig som vanlligt. Min hund förstår ni älskar snö, han är praktiskt taget född i snö. han föddes dagen innan julafton och då var det massa snö ute sen försvann den ju inte förens i mars någon gång tror jag det var.



Nu ligger han dock en än gång framför kaminen och myser. Han ser helt utslagen, och om jag inte hade sett bröstkorgen gå upp och ner på honom hade jag vart lite rädd. Men platsen framför kaminen är hans plats nu, han ligger nästan alltid där nu förtiden om vi har tänt brasan.



Minnah Karlsson är tillbaka i Idol nu, hon åkte ju ut förra veckan men nu är hon alltså tillbaka. Alice hoppade av och då är det den som sist åkte ut som får en ny chans. Jag hade tänkt sluta titta på Idol då Minnah är den enda jag bryr mig om. Så nu är det bara att börja kolla igen då!



Minnah Karlsson på Idol audition.

Later

"Det är verkligen ingen vidare mening med att uppleva intressanta saker som översvämningar, om man inte får vara två om dem. Det är bra mycket trevligare att vara två."
Nalle Puh

Merhaba!

För en vecka sedan hände en sak jag har fasat väldigt länge. Min mormor gick bort, åldern tog ut sin rätt då hon nästan var 90 år men det är ändå väldigt tungt. Jag älskade min mormor och stod henne väldigt nära. Kommer aldrig att glömma hur roligt vi hade när jag sov hos henne när jag skulle upp och jobba tidigt. Vi tittade på tv och diskuterade olika saker. Hon var den goaste av alla människor min mormor. Och jag skrev en liten dikt till hennes ära.

Min mormor har nu lämnat denna jord

Och saknaden kommer att vara stor

Hon var älskad av alla

Av både stora och små

Min mormor var faktiskt den bästa

Den bästa man kunde ha

Så kommer det alltid förbli

Inget ska det förändra

Men om man nu tänker så här

Hon kommer inte vara ensam där hon är

Både morfar, mor och alla andra kommer vara där

För dem kommer det att vara ett kärt återseende

Med personer de älskar <3

I och med att min mormor gick bort kom jag och tänka på en text jag läste i en Nemi tidning som jag tyckte var otroligt bra och man fick verkligen en tankeställare när man läste den.

Jag är närmare än du tror, du erkänner mig fortfarande.

Men innerst inne tror du att jag glömt just dig. Det har jag inte, jag känner dig och förlåter dig aldrig,

om du tänker efter har du redan anat det flera gånger. Känt min andedräkt i nacken när du för ett ögonblick tappar balansen högst upp i trappan. Under sekunden när dina händer tappar ratten på motorvägen,

 jag räknar dina sekunder och ser hur du använder dem. Ibland sitter jag och lyssnar på vad ni tänker,

och ni tänker så mycket och gör så lite. Och ni irriterar er så mycket. Men inte efter att ni slutat andas, aldrig då,

 då tänker ni alla samma sak, och det gör många av er tunga att bära. 

"Hoppas dom vet hur mycket jag älskar dem" 

Jag är så mystisk säger dom,

 ni vill veta varför jag drabbar er och vart jag för er efteråt. Men jag vill veta detta: Varför väntar ni så ofta tills det är för sent?

Väldig tänkvärd text, jag tycker iallafall att den är väldigt bra.

Annars idag har jag badat min hund, eller ja jag har duschat min hund snarare då vi inte äger något badkar. Det gick bättre än vad jag trodde, men han hatar verkligen att duscha, ni ska bara veta vad han gnällde. han ville inte alls vara med. Men nu är han ren och fräsch iallafall och han är glad att slippa stå i duschen. Nu ligger han och sover på sin lilla säng här i vardagsrummet, han ser riktigt fridfull ut måste jag säga. Nästan så att jag vill lägga mig där på golvet och sova med honom.



Later!

"Det är aldrig försent att få minnen för livet"

Snacka om att höstrusket verkligen är här nu, det har blåst hela dagen. Jag och Sudden höll näst intill på att blåsa bort emellan åt. Men jag gillar ändå blåsten på ett sätt, jag gillar känslan mot kinden när det blir lite så där lagom kallt och man får rosiga kinder.

Pratade med Anne idag och hon gav mig lite ideer som jag ska spåna vidare på, ska ringa lite samtal imorgon och kolla runt. Men hon fick mig verkligen peppad, att se framåt istället för att bara stå stilla. Det är det som är så bra att prata med Anne, hon får mig nästan alltid att må bättre. Hon är som en mor för mig då jag inte har kvar min egna underbara mor kvar i livet (vila i frid mamma <3). Jag är så glad att jag har henne och att jag hamnade på den praktiken jag gjorde i trean på gymnasiet. Annars hade jag inte haft min Anne.

Hittade även en utbildning nu när jag var ute och surfade på nätet, en hundutbildning i Säbyholm i närheten av Bro. Den verkar väldigt bra och den är dessutom studiemedel berättigad!

Later

Sitter och kollar på kanal 8 och på skärgårdsdröm, gud vad man blir sugen att ha ett hus i skärgården då. Helst en egen ö där Sudden kan få springa fritt. Men hur mycket pengar måste man inte fiska upp då? Ne man får hoppas att man vinner drömvinsten eller nått. Gör jag det då ska jag definitivt köpa ett hus i skärgården!

Jobbade i helgen, det var rätt segt, tiden gick väldigt långsamt. Ska jobba i helgen igen, det blir fjärde helgen på rad nu. Men denna gång ska jag bara jobba på lördagen. Det blir fina extra pengar nästa månad, jobbade även extra i september under Vällingbydagarna så det blir även lite extra kosing denna månad. Tack och lov då min plånbok har ett stort hål i sig just nu!

Nästa vecka har vi tillgång till lägenheten, ska bli jävligt kul och komma och titta på den. Ska bli intressant och se hur Sudden reagerar på att vara i en lägenhet där man hör massa ljud. Det blir bra träning för honom.

Annars idag har jag bland annat vart ute på en riktigt lång promenad med Sudden, tror vi var ute i två timmar. Det är så fint i skogen så här års, alla färger man ser, det är som ett stort mästerverk. Mina sinnen blir så lugna och avslappnade när jag går i skogen. Det är lixom bara jag, Sudden och skogen, ingenting annat. Problemen bara försvinner ur huvudet på än, och är det något problem jag verkligen måste lösa så är det det bästa stället att göra det på. Inget annat som stör som mig, jag får tänka helt ifred.



Sedan längtar jag otroligt mycket till Bandit båten, det ska bli så roligt att jag spricker. Eller så jävla Deluxe som jag och tjejerna säger! Jag älskar dessa specialkryssningar, man hittar alltid så roliga annorlunda människor på dessa båtar.

Ne nu ska jag käka lite middag!!

Later

Jobb imorgon, så det är upp kvart i fyra, för att åka hemifrån halv fem för att sedan börja jobba klockan sex. Det är alltid så jävla segt och köra bil vid den tiden, speciellt nu när det är mörkt ute också. Då blir jag bara ännu tröttare när jag kör.
Jobbade även förra helgen då vi hade Vällingby dagarna, bland annat kom Darin. Jätte kul... typ... Fast jag hade rätt roligt ändå, fick ju jobba med de andra grabbarna jag annars inte jobbar så mycket med annars. Så det var bara roligt. Men imorgon är det min vanliga helg med de vanliga grabbarna. Förhoppningsvis kommer jag få lite fler helger nu så att det blir lite extra pengar för mig. Min lillebror är ledig på helgerna från och med nu så då har jag ju hundvakt, vilket jag oftast inte har på vardagar.

Sitter och kollar på Idol med familjen nu, hejar så klart på Minnah från Hallstavik. Det är ju en rospigg med i idol för fan! 

Later