29 Oktober
Big brother kommer tillbaka!
Sista omgången gick 2006 och då var jag för ung för att kunna söka. Men jag sa det att kommer det tillbaka ska jag söka. Och nu är det tillbaka, så det är väl bara att testa söka när det väl blir dags för det och se vad det blir. Det vore jälvigt roligt, och det är Big brother eller Farmen som jag alltid kunnat tänka mig att vara med i. Speciellt Farmen. farmen går till och med över Big brother, men nu kom Big brother tillbaka och inte Farmen.
Var ute och gick på promenad med Sudden imorse och såg något riktigt jävla konstigt i skogen. Först hörde jag bara hur något klättrade i ett träd. Sen kom det ett läte som lät precis som en tjäder. Lite prassel på marken och sen såg jag hur en svart klump klättrade upp på trädet igen.
Men tjädrar klättrar väl inte i träd? Eller?
Till och med Sudden som ska jaga allt som rör sig och kolla in det ville inte ens gå dit. Utan han började istället dra åt andra hållet. Då kände jag att då ville jag helst inte vara kvar där jag heller. Så vi sprang jag och Sudden.
Nu sitter jag inne i tryggheten vid kaminen jag tände precis. Jag har inte kunnat sluta tänka på den där svarta klumpen som klättrade. Kan det ha vart en ekorre som mina ögon förstorade i min förvirring, men ekorrar låter inte heller som tjädrar vad jag vet. Jag kommer iallafall inte att våga gå där själv på ett tag nu, jag vet jag är feg men man vet aldrig vad som finns ute i skogen och jag tänker inte ta reda på vad det var för monster jag och Sudden såg.
Idag ska Hanna ringa mig när hon har tid från pluggandet. Vi ska försöka anordna en sammankomst! Hon och jag har nämligen inte setts på jätte länge nu, och det börjar bli dags. Men det är svårt när man bor på ett sådant avstånd som vi gör, hon bor i Umeå och jag i sthlm. Men det som är skönast är att hur lång tid det än har gått sen vi sågs sist så är det som om vi aldrig varit ifrån varandra.
Jag och Hanna träffades i Turkiet/Side 2003 tror jag det var. Det var turkisk afton på hotellet och vi hade blivit ihosatta med en annan familj. För er som inte vet så har min pappa en egen hemsida om Turkiet/Side.
www.bergqvist-side.se
Och när vi hamnade brevid den här familjen som i antalet var lika många som oss (hela sex stycken) så ser jag hur två tjejer längst ner på bordet stirrar på oss och sedan vänder sig tillbaka och börjar viska med varandra. Jag vart så där lagom irriterad. Men våra föräldrar gillade varandra och därav började vi umgås. Men för mig och Hanna klickade det inte förens vi åkte på en båttur till Alanya och på bussen hem från Alanya började vi prata. Sen var vi oskiljaktiga.
Det visade sig då att de hade vart inne på pappas hemsida och då känt igen oss därifrån och därav att de viskade så mycket med varandra. Sedan åren efter det åkte vi på måna semestrar med familjen Olausson, vi åkte rafting, båtturer, parasailing, bananbåt och mycket mycket mer.
Där är vi idag och vi har känt varandra i sju år nu. Det är inte illa tycker jag!
Later!
