Hon skulle fylla femtioett och jag, jag var enbart tjugioett
Det är nu snart 4 år sedan min mamma gick bort.
Hon skulle fylla femtioett
och jag, jag var enbart tjugoett.
¨~¨~¨~¨~¨~¨~¨~¨~¨~¨~¨~¨~
Den som inte förlorat en förälder i sån ung ålder kan inte förstå
Inte förstå känslan hur det känns att veta
att min mamma aldrig kommer få se sina barn gifta sig
aldrig få hålla sitt allra första barnbarn
¨~¨~¨~¨~¨~¨~¨~¨~¨~¨~¨~¨~
Och det tynger ens hjärta mest
tillsammans med den oerhörda saknaden
som aldrig tycks försvinna
¨~¨~¨~¨~¨~¨~¨~¨~¨~¨~¨~¨~
Och jag kan inte sluta fundera
hur det skulle varit om hon levat
hade hon vart stolt över mig
över det jag åstakommit
¨~¨~¨~¨~¨~¨~¨~¨~¨~¨~¨~¨~
Jag kan fråga just den frågan rakt ut ibland
ut i tomma luften när jag är ensam
och varje gång jag gör det
fylls min kropp av en varm känsla
¨~¨~¨~¨~¨~¨~¨~¨~¨~¨~¨~¨~
En varm och trygg känsla
endast en förälder kan ge.
I år skulle du fylla femtiofem
och jag, jag fyller tjugofem
--------
Jag skrev denna dikt precis innan min 25 års dag. Jag har som en liten tradition att varje år sedan mammas bortgång skriva en dikt i hennes minne. Och jag måste säga att jag är rätt nöjd med denna!
Annars var det inte speciellt lugnt på jobbet igår. 2 timmar innan jag slutade small det till...
Men jag hoppas att dagen idag blir lugn så jag får sitta ifred och plugga. Men Christofer förhörde mig igår lite grann på det ena häftet och det verkar ändå sitta rätt bra. Men man kan ju inte vara säker, är orolig att det kommer att gå åt pipan ändå.
Aja det återstår att se imorgon hur det går.
Ha det bra tills dess!!
Så himla fin dikt gumman. En av mina favoriter. Saknar dig <3