Så löser sig allt nog tillslut

Alltså shit, jag tror verkligen inte att jag känt så här förut efter att ha kommit hem från Turkiet. Jag har typ ångest och vill bara ner igen samtidigt, som jag har en smula panik för att jag vill inte sitta här hemma i Sverige. Jag vill ner dit! Jag saknar det där livet, eller, jag saknar människorna, speciellt en. Varför ska han bo där nere för.. Kunde han inte ha vart född här. Det känns som om han och jag hör ihop på något sätt, men att det inte fungerar på grund av olika faktorer, kort och gott kan man säga att jag saknar honom.

Jag vill typ åka ner så fort som möjligt igen, men jag vet inte om jag själv har råd, eller om någon annan har råd som kan följa med. Det var verkligen något speciellt det här året som jag inte kännt förut. Shit jag börjar nästan gråta nu.. Det här är verkligen helt sjukt...