Så löser sig allt nog tillslut

Igår var jag ute och käkade middag med Sara, Hansi och Per. Det hela började med att det skulle bara bli en öl, men det slutar ju som det alltid slutar..
Men iallafall det var inte det jag tänkte skriva om. Jag och Per satt och snackade en hel del och då berättade han att han var basist förut vilket jag är nu. Så sa jag att jag tagit paus i det hela. Då fick jag en "hyttning" åt mig att ta paus med band men inte med spelandet. Du kommer att tappa så otroligt mycket. Ju mer och mer vi pratade om det hela så bekände jag mer och mer. Jag berättade bland annat vad som håller mig tillbaka i mitt bas spelande. Och det hela handlar om att jag är rädd för att göra fel. Det är min största fasa. Och jag vet att man lär sig utav att göra fel men någonstans i mitt huvud sitter någonting som säger du får inte göra fel. Därav tror jag att jag försummat en stor del av mitt bas spelande. Men så sa han precis samma sak till mig att man måste göra fel för att lära sig och det är inte fel att göra fel.
Ju mer och mer vi pratade om det desto mer pepp vart jag. Jag har lixom inte vågat erkänna för folk mina svagheter inom bas spelandet. Men jag gjorde det för honom och det var så otroligt skönt att göra det. Prata med någon som förstår själva grejen.
Så nu känner jag mig fett pepp igen!! Längtar tills jag kommer hem till Basilusken och Devil. Och i framtiden ska jag inte vara rädd att berätta mina brister utan jag ska lära mig något utav det istället. Alla är vi inte proffs, alla föds vi inte som musikaliska genier. Vi måste träna träna träna. Och det är där jag vart slapp det är där jag vart lat. Men nu.. nu är jag pepp igen!