Jag gråter på jobbet.
Okej, jag vet att jag precis redan skrev en, men jag måste skriva en till. Sitter här nere i min bunker på jobbet själv då mina kollegor är ute på golvet och går som man säger. Så kollade jag på gamla bilder på bilddagboken. Så kom det upp massa bilder på mamma.
Allting lixom väcktes upp igen, jag började gråta. Sån tur var gick ingen förbi här det hade sett ut om säkerhetsvakten suttit och bölat i kuren. Och alla fina kommentarer jag fått på bilderna.
Det jag vill säga är att det kanske inte märks hur dåligt jag mår, men det är ett ärr på mitt hjärta som alltid kommer att finnas kvar som alltid kommer vara tungt att prata om. Det kanske inte heller märks hur jag suger åt mig alla kommentarer jag får, bra som dåliga. Det värmer verkligen med alla ord från dom som bryr sig, det värmer jätte mycket. Det kanske inte heller märks men att ni finns där betyder så mycket. Det betyder så mycket mer än vad jag kan beskriva. Det kanske inte märks som sagt men det värmer det lovar jag er.
Sen har vi de där kommentarerna som kaanske inte passar bra in i alla sammanhang. Som en kille såg bilden som jag skulle tatuera. Så sa han "åh mamma" med en jätte spydig ton så trodde han typ att jag var en mamma gris. Så sa jag det att, "ne min mamma dog i somras och det där är för att hedra henne". Då vart han lite tyst och sa förlåt. Men sånt gör ont, jag kanske itne visar det då men det gör ont. Som med många andra grejer som sägs/görs. Det gör ont, det syns inte men det gör ont. Vill bara inte att folk ska må dåligt eller bli trötta på allt mitt tjat.
Därför visar jag inte vissa saker och ting.
Allting lixom väcktes upp igen, jag började gråta. Sån tur var gick ingen förbi här det hade sett ut om säkerhetsvakten suttit och bölat i kuren. Och alla fina kommentarer jag fått på bilderna.
Det jag vill säga är att det kanske inte märks hur dåligt jag mår, men det är ett ärr på mitt hjärta som alltid kommer att finnas kvar som alltid kommer vara tungt att prata om. Det kanske inte heller märks hur jag suger åt mig alla kommentarer jag får, bra som dåliga. Det värmer verkligen med alla ord från dom som bryr sig, det värmer jätte mycket. Det kanske inte heller märks men att ni finns där betyder så mycket. Det betyder så mycket mer än vad jag kan beskriva. Det kanske inte märks som sagt men det värmer det lovar jag er.
Sen har vi de där kommentarerna som kaanske inte passar bra in i alla sammanhang. Som en kille såg bilden som jag skulle tatuera. Så sa han "åh mamma" med en jätte spydig ton så trodde han typ att jag var en mamma gris. Så sa jag det att, "ne min mamma dog i somras och det där är för att hedra henne". Då vart han lite tyst och sa förlåt. Men sånt gör ont, jag kanske itne visar det då men det gör ont. Som med många andra grejer som sägs/görs. Det gör ont, det syns inte men det gör ont. Vill bara inte att folk ska må dåligt eller bli trötta på allt mitt tjat.
Därför visar jag inte vissa saker och ting.
Kommentarer
Postat av: Mickis
Om folk blir trötta på ditt tjat så är de dem det är fel på¨inte dig!
Du har förlorat din mamma ,folk bör förstå att det är en jävla pers. Och förstå att du vill prata om det!
Trackback
